Kyrkoherdens spalt

Oskrivet blad – nytt år!

JANUARI - FEBRUARI 2023

Under år 2022 har man kunnat notera att kristen tro på nytt tagit plats på de stora dagstidningarnas kultur- och debattsidor i Sverige. Det är utmanande och ärliga frågor, ett fenomen som är anmärkningsvärt efter en tid då kristen tro i Sverige ofta klassats av ”kulturprofiler” och förståsigpåare som vidskepelse och stelbent konservatism.

Finland och Sverige är olika. Vi har som nation genomlidit krig och umbäranden i närtid i jämförelse med Sverige vars senaste krig utkämpades 1809 och då av f­inska soldater i första hand. Välståndet har vuxit ständigt i Sverige medan Finland på grund av krig och skadestånd fått ett djupt hål i penningkistan. Genom dess umbäranden slöts dock Finlands folk samman. Nationsandan skapades.

Men trots olikheter brukar trender från Sverige landa i Finland. När det gäller debatter eller inslag i media om kristen tro i Finland har debattens vågor sällan varit höga. När det bränt till har det ofta handlat om Päivi Räsänens uttalanden om samkönade äktenskap som felaktigt kopplats ihop som kyrkans officiella åsikt fastän det varit hennes privata.

KYRKAN OCH KORSELDEN
Kyrkan har ofta stått i en korseld. En folkkyrka kommer alltid att göra det eftersom det finns rum för alla. Tro är något personligt och vi lever i en tid då det subjektiva betonas. Mitt i allt detta bör kyrkan ha sin linje och uppgiften är att skapa ramar för det goda och tolka den kristna traditionen i tiden till hjälp och stöd. Det kristna kärleksbudskapet skapar ramar för befrielse, tröst, respekt och jämlikhet implicerat i det vardagliga livet.

Ett nytt år är ett oskrivet blad. Men har ändå sin historia. Kyrkan går som en flod, en ström genom tiden, flyter sakta fram. Utmaningarna kommer att komma. Det är möjligt att trenden från Sverige landar. Vi är beredda, församlingens mångfacetterade verksamhet finns som grundläggande infrastruktur.

Just nu sitter vi likasom på en strand och ser mot horisonten. Molnen formas om. Solens strålar bryter igenom eller fördunklas. Horisonten lockar. Det nya intresserar. Vi tror på det bättre mitt ibland alla globala och lokala utmaningar.

Det finns inga patentlösningar, men dialog och öppenhet kan skapa goda mötesplatser och en god framtid. Kyrkan är delande och gemenskap.

BESÖK GUDSTJÄNSTER – UPPNÅ 0,5 PROMILLE
I början av år 2019 lanserade vår församling en ”kampanj” eller utmaning: Uppnå 0,5 promille! Hela projektet hann inte riktigt komma igång innan pandemin satte stopp för allmänna sammankomster.

Tanken var att man skulle utmana sig själv att besöka gudstjänsten 4–5 gånger på ett år. Då skulle man använda 0,5 promille av årets totala tid på gudstjänstgemenskap.

Längs med åren har det hänt en del med våra gudstjänster, ny musik, flexibla agendor, olika former av gudstjänster och förhoppningsvis har tilltalet blivit alltmer inkluderande med betoning på delande och inte delgivande.

Jag tror att vården av det kulturarv som gudstjänsterna utgör skulle må bra av större delaktighet och större interaktion. Ett av de första stegen är att delta. Vi skapar förändringen tillsammans.

Gudstjänst och mässa är delande och vila. Det är att söka sig inåt och reflektera över de stora riktlinjerna för livet. I en gudstjänst gör man det tillsammans. Gudstjänst är gemenskap och delande. Kravlöst och en stund av ro.

Det som en möjlighet. Kanske ett av årets oskrivna blad?

Anders Lindström
Kyrkoherde/kontraktsprost

____________________

Natten råder - men ljuset stiger

NOVEMBER - DECEMBER 2022

Den här advents- och jultiden kan vi på nytt erbjuda ett omfattande utbud av gudstjänster, andakter och konserter. Samtidigt är världen förändrad. Utmaningarna är stora i Europa och de sprider sig globalt som vågor på vattenytan. Vi fortsätter inte som om ingenting hänt. Hoten och utmaningarna finns med hela tiden. De skall inte få lamslå oss eller göra oss likgiltiga så att vi väljer att titta åt ett annat håll eller stoppa huvudet i busken.

NÄR SANNING BLIR LÖGN
Det är inte lätt att veta vad som är rätt att göra och när. När hot, våld och krig får fotfäste förvränger de möjligheterna till dialog och öppenhet. När lögnen och den förvrängande retoriken får fäste blir det lätt som en snöboll som rullar ner för en sluttning. Det går inte att få stopp på den och den växer i storlek och styrka och river med sig allt som kommer i dess väg, till sist med lavinens styrka.

Medmänsklighet och ett gott liv bygger på öppenhet och ärlighet. När dessa inte längre är grunden för besluten blir handlingarna därefter. Det som verkar vara ljus blir mörker. Tillvaron förvrängs. Man gör lögn till sanning. Man hotar och använder våld. Detta är långt den verklighet som vi fått erfara efter Rysslands anfallskrig mot Ukraina. Experter hävdar att det var något som var planerat från ryskt håll sedan länge. Få såg det komma och ingen gjorde något för att stoppa dess framfart.

UTMANINGAR INOM FÖRSVAR OCH ENERGI
Samverkan och dialog bygger på en gemensam grund. Man måste spela med samma regler. Det internationella samfundet har försökt skapa sådana regler, men förordningar och regler blir en verklig risk om man inte följer dem. Det måste vara större värden som styr våra syften. Värden som man bara i samförstånd och i samverkan kan förverkliga. Men fastän dessa värden är stora bör de kalibreras på ett personligt plan. Då kan resultat nås. Hela situationen är svår i Europa. Den stora strukturförändringen som äger rum inom försvaret och energitillgången påverkar varje medborgare. Frågorna kan inte vänta de måste hanteras.

”MEN NATTEN SKALL VIKA DÄR ÅNGEST NU RÅDER”
I profeten Jesajas bok, kapitel 8 och 9 kan vi läsa: ”Överallt råder nöd och mörker, en ångestens natt, töcken utan någon ljusning. Men natten skall vika där ångest nu råder... Det folk som vandrar i mörkret ser ett stort ljus, över dem som bor i mörkrets land strålar ljuset fram.”

Den här texten läses vid julbönerna. I år med största möjliga aktualitet. När man reflekterar över världsläget och den här texten samtidigt ser man hur viktigt det är att öva sig i rätta värderingar och vinnlägga sig om det goda. Det är från det lilla som det stora växer fram. Om riktningen är rätt från början är chansen att det landar rätt i slutet mycket större.

Den här advents- och jultiden skall vi inte sluta våra ögon eller glida ner i missmodets dy. Låt oss med öppenhet ta till oss kyrkoårets budskap till stöd och hjälp. Vi flyr inte verkligheten utan vi söker stöd och mod för den tid som är inne.

Jag hälsar dig varmt välkommen till församlingens tillfällen. Låt oss vandra tillsammans en stund. Må julens ljus ge oss det mod vi behöver i mörkrets tid.

”Ty ett barn har fötts, en son är oss given.... Detta är hans namn: Allvis härskare, Gudomlig hjälte, Evig fader, Fredsfurste.”

Anders Lindström
Kyrkoherde/kontraktsprost

____________________

Ljusets tid

JUNI - JULI 2022

Midsommartiden är ljusets tid. Höjdpunkten av tillväxt och framtidstro på våra breddgrader. Men i år seglar mörka moln över himlen i Europa och fördunklar demokrati och gott liv. Hoppet och samverkan hotas, vi lever i en bister verklighet.

Denna växling mellan mörker och ljus är en del av livet, men det räcker med de utmaningar och hotbilder livet självt för med sig. Vi behöver inte vilsegångna och illvilliga ledare som med hot och makt gör livet ännu svårare.

Det finns ingen lätt lösning. Inför midsommar tänker jag på Johannes döparen som uppmanade befolkningen i Palestina att vända om från felaktiga vägar och söka sig till sanning, ljus och Gud. Han var inte framgångsrik, men fick rollen att bereda väg för den verkliga befriaren - Jesus själv.

Tiden är mogen för högljudda protester och manifestationer där samverkan, dialog och fred lyfts upp. Att höja rösten för det goda i det stora och i det lilla. När vi möts och när vi ses. Att ha modet att ställa upp för det goda i protest mot det destruktiva, lite så där som Johannes döparen gjorde. Att inte gå undan, utan gå framåt för fred och framtidshopp. Ingen lätt väg, men finns det någon annan?

Välsignad midsommartid och sommar.

Anders Lindström
Kyrkoherde/Kontraktsprost

Vägen tillbaka

MAJ 2022

Det är många som undrar och med oro funderar över om det finns en väg tillbaka från Rysslands anfallskrig mot Ukraina. Hur skall man finna vägen till en bestående fred och vapenvila? Hur skall man förmå sig hantera krigets sviter i familjer och på det personliga planet. Kan man finna en väg tillbaka till ansvar, gemenskap och uppbyggnad? Det här skrivs i början av maj 2022. Vi måste finna en väg tillbaka. Vi önskar fred och tid av uppbyggnad och ett slut på kriget.

Kristen tro är fred, rättvisa och jämlikhet

Kristendomen är en tradition och tro som vinnlägger sig om fred, rättvisa och jämlikhet. Dess viktigaste verktyg är förlåtelsens kraft att förändra och hela. Men även det finaste och viktigaste kan förvrängas. Vi ser det i den ryskt-ortodoxa kyrkans ledning. Finns där en väg tillbaka till insikt, ödmjukhet och ånger?

Jag är inte naiv och tror att allt kan ändras genom ett trollslag. Vägen tillbaka är lång, krokig och fylld av utmaningar. Men vägen måste börja någonstans. På det personliga planet börjar allt med en självinsikt och vilja/förmåga att se sina brister och fel och be om förlåtelse. Vägen tillbaka är lång. Helandet av det brustna måste ha sin tid. Det är en process som genom sin dynamik gör oss mera insiktsfulla, ödmjuka och dialogbenägna till oss själva och till våra medmänskor. Genom förlåtelsen går vi till förändring. Ur det gamla kan det nya resa sig.

Nationernas väg till fred

På de stora plattformarna, vid nationernas och beslutsfattarnas gemensamma bord, startar vägen tillbaka med samma insikter. Också där sitter mänskor, därför är det av största vikt att varje mänska kalibrerar sina värderingar i ödmjukhet inför livet. Arbetet för fred och samverkan i den enkla vardagen kan bli ett viktigt stöd som behövs när freden skall stabiliseras och uppbyggnaden ske i Ukraina. Om vi som individer betonar vikten av dialog och gemenskap kommer det att bli en viktig signal i samhället som stöder och hjälper en framtid av fred och förståelse. Ett enat samverkande Europa i avtal med övriga länder är den motkraft som behövs mot krig och våld.

Det är med sorg i hjärtat jag från min egen plattform långt borta från krigshärdarna tänker på allt lidande och alla svårigheter. Det är lätt att bli lamslagen. Den gamla visdomen ”ingen kan göra allt men alla kan göra någonting” gör sig påmind. Därför går arbetet vidare här i konkret hjälp för dem som flytt Ukraina och i arbete för fred, samverkan och öppenhet i vårt eget samhälle. Allt börjar i det lilla. Må kärlekens, fredens och förlåtelsen kraft omsluta våra tankar i glädje över livet och i samverkan med mänskor omkring oss. Må de vackra orden bli ödmjuka handlingar av rättvisa och helande. Var vi än är och var vi än finns.

Som en del av detta arbete kan vi med glädje konstatera att kyrkorna och våra tillställningar igen är öppna efter pandemin. Där i dessa sammanhang går arbete vidare för fred, mod och hopp. Välkommen med för att dela gemenskapen. Du är viktig. Du behövs.

Med önskan om en välsignad och helande sommar.

Anders Lindström
Kyrkoherde/Kontraktsprost

Enade vi stå - splittrade vi falla

APRIL 2022

För två år sedan tog pandemin grepp om vårt samhälle. Påsken 2020 och 2021 firades med stängda kyrkor. Och när pandemins tillväxtkurvor började dala kom följande omvälvande händelse när Ryssland inledde sin offensiv mot Ukraina och kriget började. Chocken var stor. Oron spred sig. Flyktingströmmen tilltog och förstörelse, lidande och död bredde ut sig.

En balansgång för fred

Balansgången mellan att inte låta krigshärden eskalera och breda ut sig och att samtidigt tillgripa åtgärder som signalerar att anfallet inte på något sätt kan motiveras är svår. EU-länderna inkluderande Storbritannien, Norge, USA och Japan förenade sig snabbt i gemensamma åtgärder gällande bland annat ekonomiska restriktioner och olika understödspaket till Ukraina. Detta besvarades med hotfulla uttalanden från anfallarens sida som därmed visade sitt verkliga ansikte.

Flyktingströmmen kommer att tillta och flyende kommer också efter hand att öka i numerär i vårt land. Församlingen har beredskap att när detta sker bistå med förnödenheter och annan hjälp helt utifrån det behov som uppstår. Hjälpen kommer att kunna kanaliseras via vår diakoni, Fynda och våra matbanker.

Konflikter uppstår inte av sig själv. Därför är det av största vikt att arbetet för medmänsklighet, samverkan, förståelse och demokrati ständigt fortsätter som en del av individens och samhällets utveckling. De inre värderingarna är de som styr de yttre handlingarna. Därför är det viktigt att kalibrera värderingarna och i dialog förkovra dem. Här har kyrkan och församlingarna en samhällsbyggande funktion.

Kyrkorna och kriget

Kriget i Ukraina har visat hur den rysk-ortodoxa kyrkan agerat i frågan. De uttalande patriarken Kirill gjort, genom att välsigna kriget och utpeka Nato, västvärlden och patriarken Bartolomeus i Konstantinopel som skyldiga, visar på en omdömeslöshet som inget har med kristen tro att göra. Till saken hör att påven Fransiscus i tydliga ordalag fördömt kriget och vädjat för fred. Samma inställning har de lutherska kyrkorna intagit.

Det blir påsk

Det känns tungt att i en ledare inför påsk uppta detta tunga tema. Påsken är livets högtid. Vi firar livets seger över döden och att kärleken skall övervinna hatet. Påsken med sitt budskap ger en god inre styrka för hoppet, freden och medmänskligheten.

NT:s berättelser om påskens händelser visar hur lärjungarnas gemenskap splittrades. De flydde undan i rädsla och osäkerhet när Jesus fängslades och dödades. Den splittrade skaran förenades dock åter. Påskens under återskapade gemenskapen.

Ödmjukhet ger medmänsklighet

Utifrån världsläget och påskens kärnbudskap ser jag en dimension som är viktig för alla alltid. En ödmjukhet inför livet och livets gåva ger oss perspektiv för vår stund på jorden. Påskens budskap lyfter våra blickar från självupptagenheten och de egna svårigheterna till något större och fullkomligare - till kärlekens och befrielsens källa, Gud själv. Detta ger perspektiv för det egna livet och allvaret i att rätt förvalta jord, natur och relationer.

Enade vi stå – splittrade vi falla. Detta erfor lärjungarna och detta får vi arbeta för i det lilla och i det stora. Dialog, samverkan och gemenskap är fortfarande viktiga honnörsord i det framtida samhällsbygget.

En välsignad påsktid och god vår. Välkommen med till påskens gemenskap i våra kyrkor.

Anders Lindström
Kyrkoherde/Kontraktsprost

____________________

Hjälpbehov

MARS 2022

Behovet av hjälp för Ukrainas folk ökar dagligen, samtidigt tilltar också flyktingströmmarna från landet. De har redan nått oss i Finland.

Raseborgs stad har förberett detta genom att hänvisa bostäder för dem som flyr kriget. När detta sker har församlingen beredskap att bistå med förnödenheter och annan hjälp utifrån det behov som uppstår. Hjälpen kanaliseras främst via FyndaÖppna länk i ny flik och matbanken i Ekenäs och Tenala. Närmare uppgifter om detta fås via denna länkÖppna länk i ny flik.

I våra kyrkor finns korgar framsatta för extra kollekter till nödhjälp för ukrainska familjer via Kyrkans utlandshjälpÖppna länk i ny flik som samarbetar med andra organisationer på ort och ställe i Ukrainas närhet. Genom ekonomiska bidrag kan dessa organisationer skaffa det som behövs och distribuera på bästa sätt. Stödet för detta arbete sker genom inbetalningar till Kyrkans utlandshjälp.

Flera av vårens kyrkokonserter skänker också intäkterna till Ukrainas folk.

I bön om fred och försoning önskar jag dig en fastetid omsluten av kärlek.

"Gud, gör mig till ett redskap för din fred."

Anders Lindström
Kyrkoherde/ kontraktsprost

Det ljusnar

FEBRUARI 2022

Pandemirestriktionerna håller på att upphävas. Bra så. En lättnad. Försiktighet och eftertanke är ändå alltid bra. Det ljusnar, men ändå mörknar det över Östeuropa. Mörka moln av hot, krig och förstörelse. Aldrig mera sades det efter andra världskriget. Aldrig flera krig. Man måste kunna komma överens. Idag är läget ovisst och osäkert. Ingen vinner i ett krig.

Vi går mot fastetiden 2022. Veckor av eftertanke inför livets stora frågor. Temata som manar till självrannsakan och sökande efter verkliga och djupa värden i livet. En tid för samverkan och sökande av enighet och fred. Fastetiden manar till vilja av samförstånd och fred. Just nu ter sig dessa temata extra viktiga. Enighet, förståelse och fred föds genom öppenhet och arbete för det goda. Till det manar oss fastetidens söndagar. I det lilla och i det stora.

Det ljusnar, må ljuset från Gud ge oss mod och frimodighet att göra det goda.

Gud, låt oss besinna din befriande kärlek och gör oss till redskap för fred, samverkan och medmänsklighet - var vi än är, vart vi än är på väg.

Anders Lindström
kyrkoherde, kontraktsprost 

Nådens år trots allt

JANUARI 2022

Ett nytt år är inne men pandemins grepp är fortfarande påtagligt i vårt samhälle. Det betyder restriktioner och inskränkningar i vår verksamhet. Stora samlingar är inte tillåtna men gudstjänsterna hålls i mindre grupper (max 30) och de kyrkliga förrättningarna kan genomföras med beaktande av restriktionerna.

Trots allt går vi mot ljusare tider. Dagarna blir längre dag för dag. Vi vill från församlingens sida erbjuda hjälp och stöd under denna tid. Tag gärna kontakt med våra medarbetare.

”Men natten skall vika där ångest nu råder.” Så inleds texten i Jesaja 9 som sedan övergår i det mera kända från julen ”Det folk som vandrar i mörkret ser ett stort ljus...”. Det är vårt hopp enligt Guds löfte att natten skall vika, gryningen komma och solen stiga och ge energi och kraft för samverkan och förvaltande av liv och skapelse.

Styrka och kraft i denna tid.

Anders Lindström
kyrkoherde, kontraktsprost 

_____________________________

Eftertankens hoppfulla ljus

DECEMBER 2021

Jag vill inte. Med dessa ord kan man beskriva förhållningssättet till pandemin. Ingen vill. Alla vill att den skall gå över. Vi är dock alla i samma båt. Sammanlänkade av rörelsefrihet och globalisering. De goda möjligheterna till rörelse och upplevelser var något vi värnade, men som samtidigt möjliggjorde spridning och pandemi. Det blev som ingen ville.

Vi har levt med detta sedan vintern 2020. Samhällslivet och människorna har fått anpassa sig. För ett år sedan skrev jag i ledaren att hoppet stod till vaccinet. De första hade vaccinerats i Finland just då. Vem anade att vi skulle få flera sprutor. För min del tre inom ett år. Utan vaccin skulle världen se annorlunda ut. Utan solidarisk vilja bland de vuxna att ta vaccinet skulle läget vara helt annorlunda och katastrofartat.  Detta är underbyggt av rapportering från myndigheternas sida. I samverkan har länderna globalt kunnat bekämpa virusets framfart och finna medicinska lösningar.

När något främmande blir verklighet i vår egen värld framkallar det oro och frågor. Kunskapen om coronaviruset var ringa i början av dess spridning, men genom studier och insamlade fakta sammanställdes en bild av spridningen och virusets farlighet. Ingen visste men alla ville veta. Därför skapades också en grogrund för spekulation och konspirationsteori.

Att kommunicera restriktioner och beslut om hälsofrämjande åtgärder i en situation som är präglad av osäkerhet är inte lätt. Begränsningar och restriktioner är en sak, men att motivera dem är mera utmanande. I kampen mot viruset har stort ansvar lagts på den enskilde. Rekommendationer från myndigheterna är inga krav. De vetenskapligt underbyggda statistiska motiveringarna till rekommendationerna är därför väsentliga när det gäller att kommunicera vikten för var och en att följa dem. Den allmänna debatten i press och sociala media visar dock hur svår denna uppgift fortfarande är.

Jag är trots allt optimist. Jag vill tro på en ljusare framtid.  Men när pandemin släpper återgår vi inte till det gamla. Vi går till ett annorlunda samhälle. Den här tiden har lärt oss mycket. Ingenting är självklart. Vi har varit tvungna att omprioritera i livet. Sårbarheten kan i bästa fall skapa eftertanke som är både bra för miljö och människa.

Hybridliv och hopp

Ur min horisont som kyrkoherde har det varit en ständig balansgång, ett hybridliv som strävat till bästa möjliga hjälp och glädje för så många som möjligt. Det har varit tungt att stänga kyrkdörren för gudstjänster och sammankomster och att fatta beslut om inhiberade tillfällen. Men mitt i allt det svåra har det funnits ljusglimtar och sann gemenskap i små sammanhang och via digitala hjälpmedel. De yttre formerna har definitivt förändrats. Samtidigt har jag också upptäckt att det kristna kärleksbudskapet är storslaget nog att finna nya uttryckssammanhang. Budskapet har burit förbi form och hybrid.

I tider som är tunga känns det hoppfullt att medvetandegöra löftet från kärlekens Gud att vi är burna i allt och genom allt av en Gud som delar, helar och bär.

Och inför årets dagar, låt oss göra 2022 till att bli samverkans, dialogens och det förnyade hoppets år.

Anders Lindström
Kyrkoherde/kontraktsprost

Tag kontakt

Kyrkoherde/Kontraktsprost
Ekenäsnejdens svenska församling
Larssonsvägen 1
10600 Ekenäs