Kyrkoherdens spalt

Exit och exodus – på väg mot det nya landskapet

De senaste texterna jag har skrivit har av förståeliga skäl handlat om pandemin. Om hoppet att våga se framåt, om tillförsikt under restriktioner. Än en gång vågar jag tro på en förändring till bättre, men inte till de gamla hjulspåren.

Ett nytt sätt att umgås

Vårt sätt att fungera i vardagen har förändrats. För en tid sedan satt jag i en parkeringshall. Alla de som kom dit och gick ur sina bilar satte på sig munskydd. Om detta hade hänt i februari 2020 skulle munskyddsanvändningen varit mer än suspekt och föranlett den fantasifulle att tro på ett förestående rån. Så har det förändrats.

Vi tar inte varandra i hand. Eventuellt ”armbågar” vi fram vår hälsning. Vi håller avstånd när vi samtalar och möts i det verkliga livet. Dessa åtgärder och många fler har bidragit till att stävja pandemins framfart. Det kanske finns en naturlighet för oss finländare i att ta ansvar även för det gemensamma bästa. Allt som ha gjorts har varit för att skydda livet och vinna över viruset.

Exodus

Nu talas det om exit. Vägen ut ur pandemin. Jag tänker osökt på exodus som är en beskrivning på Israels folks uttåg ur Egypten bort från slaveriet och sedan 40 år av cirkelgång i öknen. I båda fallen handlar det om en väg bort från det destruktiva till det bättre. För Israels folk blev ökenvandringen ett exempel på mognad. Berättelsen förtäljer att det handlade om att folket skulle vinna insikt om sig själv och få en fördjupad förtröstan på Gud innan man kunde komma till det utlovade landet. Finns här en likhet till pandemi-exiten? Likheten består i det att allt inte är klart på en gång fastän de första stegen tas. Det behövs fortfarande försiktighet och tålamod. Lärdomen av pandemin både medicinskt och samhälleligt skall vi ta till vara. Det handlar inte i första hand om att ”ta igen det man förlorat”. Vi kommer att göra samma fina saker vi gjort, men det är inte det viktigaste. Pandemin har visat hur livet är skört och hur varje dag är viktig. Denna fördjupade insikt kan ge oss bredd i vår uppfattning om vad som är viktigt och nödvändigt till skillnad från det oviktiga. Pandemin har omöjliggjort samlingar och gemenskap. Restriktionsiden har därför visat hur viktiga goda relationer, möten och dialoger är för oss människor.

Morgonen randas

Vi tar de första exitstegen. I min hälsning i början av året skrev jag: Det finns ingen anledning att reflektionslöst och skyndsamt återgå till gamla modeller. Nu är tid till eftertanke och god förändring. Behålla det goda och skrinlägga det destruktiva.

Nu är vi snart där. Låt oss hjälpas åt. I sommarnumret av vår församlingstidning finns exempel på hur svårigheter drabbat vår församling. Man har rest sig. ”Arbetat, kämpat, hoppats trott” som Runeberg skriver i psalmen. Nu är det vår tur.

Morgonen randas. Ljuset stiger. Dimman lättar. Över fjärden ekar fåglars rop. Burna också de, som du och jag av en allmakt som är kärlek.

Anders Lindström
Kyrkoherde/kontraktsprost

Tag kontakt

Kyrkoherde/Kontraktsprost
Ekenäsnejdens svenska församling
Larssonsvägen 1
10600 Ekenäs