Kyrkoherdens spalt

Gubbarna på bänken

JANUARI - MARS 2024

The Muppet Show
I min ungdom och längre fram tittade man på The Muppet Show - denna sinnrika serie med grodan Kermit och divan Miss Piggy och många andra. Ständigt återkommande figurer var gubbarna Statler och Waldorf som satt i en loge och såg på showen och kom med sin cyniska, träffsäkra och i viss mån konservativa kommentarer.

En krympande värld
Tiden har gått och jag kan känna igen mig i ”gubbarna” och kommentarerna. Det är väldigt lite som har förändrats när det gäller mänskan. Många saker går i repris, fastän de basuneras ut som nya. Det yttre har visserligen blivit annorlunda och den digitala utvecklingen har förändrat strukturerna för interaktion och samverkan. Världen har blivit ”mindre” sägs det och visst är det sant. Världen har krympt, men mitt i globaliseringen och världens nyhetsflöde är livet ändå lokalt, vare sig vi bor på landsbygden eller i en stor stad. Vi kan ta del av flödet i sociala medier och betrakta det. Vi kan inbilla oss att vi är mera delaktiga än vi är, i den mening att världen är intresserad av vad vi gör. Samtidigt kan vi leva i vantron att man kan uttrycka sig hur som helst på nätet. Det kan man inte. Allt får på något sätt konsekvenser.

Det är annorlunda än på 1970-talet
Sammanhanget där vi finns har ändrats sedan 1970-talet, då kanalerna i TV var få och ”alla” tittade på samma program. Idag är världen annorlunda. Det mesta finns tillgängligt omedelbart. Nyheterna är i realtid på webben och dagstidningarna publicerar idag färre nyheter och i stället flera längre artiklar. Världen har förändrats. Jag undrar hur gubbarna från The Muppet Show skulle kommentera utvecklingen? Och hur skall vi förhålla oss till det som sker? När vi analyserar förändringarna tar vi med parametrar som ekonomi, BNP, tekniska landvinningar, miljöaspekter och politiska förändringar. Hur har då mänskan förändrats sig genom tiderna?

Fortsatta konflikter
Utifrån de många framstegen på olika områden i livet skulle man kunna tänka sig att konflikterna i världen skulle bedarra. Efter andra världskrigets slut bröt det kalla kriget snabbt ut. Ett embryo till en konflikthärd fanns redan då. När sedan ett närmande skedde mellan Sovjet och USA och Berlinmuren föll fanns det hopp om bestående fred. Men det grodde en hybristanke i Ryssland om att göra landet större genom våld och hot. En ledartext kan inte analysera detta på djupet. Men från bänken, precis som Statler och Waldorf hade förmågan att kort och koncist bedöma situationen, tror jag att alla konflikter börjar och startar inne i den enskilda mänskan. Skillnaden är att en del får högre och större plattformar än andra och därmed större inflytande och makt.

Orosmoln
För den enskilda mänskan går livet vidare på olika sätt, samtidigt som tunga orosmoln hänger i luften. Hur skall framtiden bli för de kommande generationerna? Hur kan trygghet skapas för de äldre? Det behövs gemensamma resurser för miljöfrågorna och samhällets utveckling och framtida trygghet.

Det finns röster som höjts för att förespråka en nedmontering av traditioner och därmed också en nedmontering av de grundvärden på vilka vårt samhälle byggts upp. Om så sker kommer den allmänna arenan bli en tummelplats för allehanda lyckosökare. När vi förlorar vår historiska förankring skapar vi en oviss och lynnig framtid. Endast de som har ekonomiska resurser kan hävda sig. Demokrati och medbestämmande bygger på tradition och att varje mänska har ett värde i sig.

I detta läge är det viktigt att slå vakt om traditionens och de grundläggande kristna värderingarnas betydelse.

På de stora plattformarna, vid nationernas och beslutsfattarnas gemensamma bord, sitter mänskor med makt att förändra världen. Men arbetet för fred, samverkan och trygghet börjar i vardagen. Det gör skillnad att i det vardagliga livet slå vakt om grundläggande värderingar, att betona dialog och samverkan och att ha modet att inte låta rösten för medmänsklighet och medbestämmanderätt tystna. Att inte sluta kommentera och lyfta fram det grundläggande i livet. Precis med samma envishet som gubbarna i The Muppet Show.

Anders Lindström
Kyrkoherde/kontraktsprost

__________

Vinterkyla och förväntan

DECEMBER 2023 - JANUARI 2024

Det skymmer sakta. Det är den tiden på året. I flera fönster lyser adventsljus. En skugga rör sig bakom mörka rutor. Nära men ändå långt ifrån.

I kvällskylan skyndar man fram på gator och packar in sig i bilar på väg till olika evenemang. Festklädda barn. Strikta herremän i kostym och slips. Damer med julens färger på kläderna. Uppsluppna men stressade föräldrar med paket och väskor. Det är adventstid.

Träden har klätt sig i sin kala vinterdräkt i väntan på kyla och vinter. Ett vitt puder av snö täcker vägen och ger den mörknande dagen ett skimmer av trotsigt ljus.

ADVENTSTIDEN - EN TID AV HOPP
Vi har lärt oss att adventstiden är en tid av väntan. Advent och dess musik handlar om den stora ankomsten, om jordens och mänskans befrielse. Det nya riket.

I allt detta finns en konkret vardagsverklighet. Väntan hör ihop med förväntan. Jag tänker på de yngre generationerna, barnen som ser fram emot julen – oftast julklappar och saker. Väntan och förväntan finns inte bara hos de yngre. Den finns i alla åldersgrupper. Den ser olika ut men har ändå något gemensamt. En längtan efter att vara delaktig, att bli sedd att vara en del av gemenskapen.

LÄNGTAN EFTER FRED
Vi upplever ännu en adventstid när krig och hot är en del av den europeiska verkligheten. Längtan efter fred och uppbyggnad är stor. Bönen om fred och samverkan finns inom oss.

I Psaltaren 85 kan vi läsa: Godhet och trofasthet möts, fred och rättvisa omfamnar varandra. Det är en text som förknippas med Jesus liv och budskap. En ny tid av fred och solidaritet är några av de viktigaste aspekterna av adventstiden.

Adventstiden handlar om gemenskap. Vi talar om god vilja till mänskorna. Välgörenhet och delande hör till den här tiden. Gemenskap och delande bygger på vår vilja till samverkan, på att vi lyssnar på varandra och försöker förstå. Det nära och konkreta är att vi vårdar oss om våra relationer, vi hjälper och lyssnar.

DEN FÖRSTA JULEN – EN KARG VARDAGSVERKLIGHET
Den första julen när Jesus föddes i Betlehem skedde detta i ett ockuperat land. Vapen och våld var en del av vardagen. Rädslan och hoten dagliga. I detta föds världens frälsare. Värmen kommer i kylan, kärleken fördriver hatet och rädslan. Inte med stora åthävor utan i detta lilla. En förvandling inifrån växer sakta fram.

STÖRST ÄR KÄRLEKEN
Gud är kärleken. Denna storhet av kärlek övervinner allt och omsluter i värme. Han allena har makten att tända ljuset inom en mänska när det är som mörkast. Ge tröst, mod och hopp. Adventstidens huvudperson och julnattens under är Jesus Kristus. Hoppet, glädjen, frälsaren, brodern och vännen.

Jesaja 9: Men natten skall vika där ångest nu råder... Det folk som vandrar i mörkret ser ett stort ljus, över dem som bor i mörkrets land strålar ljuset fram.

Jag hälsar dig varmt välkommen till församlingens tillfällen. Låt oss vandra tillsammans en stund. Må julens ljus ge oss det mod vi behöver i mörkrets tid.

Anders Lindström
Kyrkoherde/kontraktsprost

_____________________________________

En turbulent tid - språkstrid och kamp

SEPTEMBER - NOVEMBER 2023

Efter att Finland blivit självständigt år 1917 och inbördeskriget var slut fortsatte utvecklingen under turbulenta former. Vägen framåt var ingalunda enkel. Det var många sår som skulle helas. Samtidigt var den tid av uppbyggnad och iver. I samma efterdyningar hade tanken väckts om ett svenskspråkigt stift. En kyrklig sammanhållning på svenska. Idén föll inte i god jord. Det var under den här tiden språkstriden rasades som starkast i Finland. Förenklat sagt gällde frågan om Finland skulle vara enspråkigt finskt eller tvåspråkigt finskt och svenskt. Man kan förstå att tanken på ett svenskspråkigt stift i det sammanhanget blev en eldfängd fråga. Språkstriden ebbade ut under efterkrigstiden, men har nu och då blossat upp i vår tid.

INGEN ENKEL MATCH
Förslaget till ett svenskspråkigt stift kom upp till behandling i kyrkomötet första gången 1918, då det förkastades. Svenska folkpartiet började arbeta för saken en annan väg nämligen via riksdagen och där godkändes ett svenskspråkigt stift 1922 genom att riksdagen upptog pengar i budgeten för år 1923 för att förverkliga ett svenskspråkigt stift. När riksdagen godkänt detta följde kyrkomötet samma linje vilket ledde till att Borgå stift kunde grundas 1923.

En annan fråga som skulle avgöras var domkapitlets placering. Både Nykarleby och Åbo var föreslagna som orter, men valet föll på Borgå, vilket betydde att det domkapitel som var stationerat i Borgå fick flytta till Tammerfors.

ETT VIDSTRÄCKT OMRÅDE
Borgå stift omfattar idag ett vidsträckt geografiskt område till skillnad från andra stift i Finland. Från Lovisa i öster till Hangö i söder, Eckerö i väster och Karleby i norr sträcker sig vårt svenskspråkiga stift. Till Borgås stift hör även rikssvenska Olaus Petri och Tyska församlingen. Många olika rörelser och tankegångar ryms inom stiftets ram. Församlingsarbetet sköts ändå alltid lokalt i de enskilda församlingarna som utgör grunden för En turbulent tid – språkstrid och kamp vårt stift. Utan församlingar finns det ingen helhetskyrka.

Under hundra år har det hänt mycket och utvecklingen har varit oförutsägbar. Borgå stift och dess församlingar kryssar vidare framåt i tiden med målsättningen att tjäna sina medlemmar och vara ett stöd i samhället och dess utveckling. Det fanns en vision när stiftet grundades för 100 år sedan och i gott samförstånd med stöd från flera olika partier och organisationer blev stiftet en verklighet. Idag skapas andra visioner i den utmanande verklighet vi nu befinner oss i. En strategi för stiftet är under arbete.

FÖRSAMLINGEN ÄR LOKAL
Församlingens verksamhet möjliggörs genom dess medlemmar. Medarbetarna i församlingarna förvaltar det förtroendet.

Tro och religion behöver sitt modersmål och sin kultur. Det arvet förvaltas i de svenskspråkiga församlingarna. Genom kännedom om det egna skapas en förutsättning för samverkan med andra. Den egna kulturen är en förutsättning för samarbete och interaktion med andra lokalt och globalt.

Den här hösten har vi besök av tre biskopar i vår församling som delar med sig av sina erfarenheter. Hjärtligt välkommen med att ta del av deras berättelser. Det är ofta i det personliga mötet vi vinner insikter och mod för livets utmaningar. Hjärtligt välkommen till hösten mötesplatser i församlingen detta jubileumsår.

 

Anders Lindström
Kyrkoherde/kontraktsprost

Vi vilar i naturen, vi lever av naturen

JUNI - AUGUSTI 2023

Sommaren är en tid då vi kan njuta av ljus och värme. Naturens ymnighetshorn öppnas och färger, liv och frukt strömmar ut. Men mitt i allt det vackra finns också mörka skuggor och stråk av mörker. Hotet mot vår livsmiljö är reellt, förorsakat av tidigare katastrofer, okunskap, kortsiktighet och felaktiga beslut.

Klimatutmaningen har inte försvunnit någonstans trots att andra hotbilder kommit upp på agendan i form av krig och genom att goda strukturer i samhället stundom skakas kraftigt. Ökade temperaturer i världshaven får polarisar att smälta. Det leder till att den tidigare globala jämvikten rubbas. Hela världen berörs av förändringen.

TILLTRO TILL NY TEKNOLOGI
I Finland sätter man stor tilltro till att personer utbildade inom det teknologiska området kan finna hållbara ekologiska lösningar som minskar koldioxidutsläpp och gör jorden renare. Arbetet med innovationer och hållbara ekologiska lösningar är en av de viktigaste verksamhetssektorerna i vårt land just nu. Förhoppningen är att den gröna teknologin även skall bli den nya motorn i den finländska ekonomin. Med god ekonomi räddas välfärden och utbildning, vård och omsorg kan få tillräckliga resurser.

Naturen, jorden och miljön är vår livsplattform i tiden. De är gåvor vi fått att ta hand om och förvalta och ge vidare till kommande generationer. Vi mäter energiförbrukning, vi kollar koldioxidutsläpp, vi sorterar avfall och söker hållbara lösningar i det vardagliga livet. Det finns en medvetenhet om att vi har ansvar för naturen och framtiden. Det finns ingen återgång till det gamla. Framtiden måste ha fokus på hållbarhet och därmed skapa förutsättningar för ett gott liv här och nu och även för framtida generationer.

ANSVAR FÖR LIVET OCH SKAPELSEN
Skapelseberättelsen och dess poetiska uttryck ger oss uppgiften att förvalta och ta hand om livet och skapelsen.

Ur kristen etisk synvinkel är det naturligt att ta ansvar för livet och skapelsen. Det är inbakat i det kristna kärleksbudskapet. Det hör till kärnan i kristen tro.

Miljön kan räddas genom konkreta handlingar och med en attitydfostran som tar vara på möjligheterna inför de stora hotbilderna. Resurser behövs för forskning och innovationer.

KÄRLEK OCH INTE RÄDSLA
Rädsla bygger inte jorden. Kärlek, medmänsklighet och solidaritet är de drivkrafter som behövs också i det stora miljöarbetet. En öppenhet inför rapporter och mätningar kan skapa en individuell miljöinsikt, samt skapa grogrund för innovationer och nytänkande. Kampen för det goda skall inte ske av rädsla utan av kärlek, mod och hopp.

Konsumtionsförmågan är inte utgångspunkten för ett gott liv, utan trygghet, medmänsklig samhörighet och att meningsfullt förvalta sitt liv. Vi kan inte konsumera oss till lycka. Att vinnlägga sig om att leva i hållbar utveckling är ett ansvarstagande för kommande generationer och ett sätt att meningsfullt förvalta livet.

När vi talar om ekosystem eller samhälleliga systemet eller nätverk märker vi med tydlighet att ingen människa är ensam, vi är alltid relaterade på olika sätt. Sålunda blir också våra handlingar och avgöranden relaterade till det sammanhang vi lever i.

Drivkraften för en hållbar utveckling är kärleken till livet. Det är i djupet en spirande vetskap om att människan är ett mysterium och livet är en gåva från Gud, som är kärleken, barmhärtigheten och källan till allt det goda och sköna.

Jag vill önska dig en fin sommar.

Anders Lindström
Kyrkoherde/kontraktsprost

______________________

En gudomlig närvaro mitt i det vardagliga

APRIL - MAJ 2023

Samtliga länder på jordklotet har utmanats av pandemin och när den sedan var på tillbakagång kom kriget till Europa. I krigets följd kom fruktansvärda umbäranden i synnerhet för folket i Ukraina. Man sökte enighet mellan länderna för att finna en gemensam styrka för att stoppa kriget och ge rum för fred. Samtidigt finns klimatutmaningen kvar. Det problemkomplexet har inte försvunnit.

När man ser tillbaka på Europas krigiska historia kan vi märka hur tyranner och maktgalna härskare bringat död och pina. Krigets fasor har sökt sig in i alla byar och hem. När andra världskriget var slut ville man skapa en stabil grund för freden och bygga upp samhällena. Diplomati och samarbete var ledorden. Grunden skapades bland annat för det som senare blev EU. Men inte länge efter det kom kalla kriget och bland andra Cubakrisen. Och så har det rullat på. Vapnen har inte tystnat i vår värld.

INRE ATTITYDER STYR YTTRE HANDLINGAR
Viljan att förändra har skapat mycket gott men också lidande och död. Det är därför inte bara tomma ord när man säger att attityderna och mänskans innersta vilja styr våra handlingar. Det är också därför man kan förstå vikten av Guds tio bud som är ämnade att skydda livet. Och ur påskens budskap stiger förlåtelsen och befrielsen fram. Vikten av att vårda sig om goda attityder, att vara öppen för god förändring i sitt liv skapar en grund för fred och samverkan. Påskens djupa budskap är en grund för fred, trygghet och hopp. Det är därför viktigt att i samhällen som vill fred och gott liv vinnlägga sig om att öva goda attityder och söka energi och kraft för ett sådant sätt att leva. Gott omdöme, medmänsklighet och förståelse av andra kommer inte av sig själv. Det måste övas som allt annat man vill bli bra på. Lagstiftarna har här ett ansvar att skapa möjligheter för god attitydstödjande fostran i samhället. Kyrkan har på detta verksamhetsfält en viktig uppgift. Attitydfostran är inte statisk. Den bygger på kunskap och historia och utvecklas i transparent dialog. Ett egocentriskt liv förändras bäst i gemenskap och samverkan med andra och i sökandet efter en attityd som vill fred och hopp. Detta var en av de centrala punkterna i Jesus undervisning och liv.

LJUSNAR DET? GRYR DET EN NY DAG?
Vi går mot vår och påsken ledsagar oss till det tilltagande ljuset. Dagarna blir längre. Småningom grönskar naturen efter vinterns kyla och is. I psalm 141 i psalmboken undrar psalmförfattaren ”Skall natten nu ljusna, skall dagen nu gry...”. Det är en undran och bön som ligger väl till i tiden. Skall det bli bättre? Kommer vi att klara de globala utmaningarna? Och hur blir det på det personliga planet? Denna undran och oro delar vi. Påsken är i grund och botten mera än lediga dagar. I den finns ett delande och hopp som vi kan ana bakom svåra berättelser och texter. I sin enkelhet kan en solgul tussilago som stiger fram ur det torra fjolårsgräset vara en ”predikan” som lyfter fram påskens hoppingivande budskap. Hemligheten i påsken är att Gud kommer till oss. Det finns inget rum, som skulle vara främmande för Gud. Ingen tid. Inget liv. Ingen stund. I detta finns hoppet. En gudomlig närvaro mitt i det vardagliga.

Anders Lindström
Kyrkoherde/kontraktsprost

_________________

Man borde göra något...

MARS 2023

Vintern är grå. Oxveckorna segar sig fram. Krig och globala hotbilder blandas med utmaningar på det personliga planet. Kylan kryper in under tröjan. Fukten och kylan manar fram förkylningssymtom. Håglösheten lyser vintertrött i ögonen på morgonen. Man kunde vara någon annanstans. I gatubilden halkar någon solbränd fram. Någon går med raska steg. En hund stretar åt motsatt håll. En rullator fastnar i en snödriva. Man borde göra något.

Jag köpte tulpaner, dessa seglivade rackare som suger i sig vatten i kampen för att överleva och glädja oss. Allt är förgängligt. Men det förgängliga är vackert. Gult, lysande. Vi kan inte äga det, stänga in det, kräva att ha och låsa in bakom tunga metalldörrar. Det vackraste och mest värdefulla kan vi inte äga, bara vårda. Kärleken kan inte ägas bara delas. En av fastetidens stora sanningar.

Man borde göra något. Det blir intet så mycket. Jag tittar ut genom fönstret. Rörelse. Fåglar. Frön. Mat. Överlevare. Bra tips! Ta vara på dagen. De gör något. Jesus sa: "Se på fåglarna under himmelen..."

Vintern är grå. Men livet en gåva. Idag. Nu. Man kan inte göra allt, men alltid något för livet, glädjen och hoppet.

Anders Lindström
Kyrkoherde/kontraktsprost

______________________

____________________

Oskrivet blad – nytt år!

JANUARI - FEBRUARI 2023

Under år 2022 har man kunnat notera att kristen tro på nytt tagit plats på de stora dagstidningarnas kultur- och debattsidor i Sverige. Det är utmanande och ärliga frågor, ett fenomen som är anmärkningsvärt efter en tid då kristen tro i Sverige ofta klassats av ”kulturprofiler” och förståsigpåare som vidskepelse och stelbent konservatism.

Finland och Sverige är olika. Vi har som nation genomlidit krig och umbäranden i närtid i jämförelse med Sverige vars senaste krig utkämpades 1809 och då av f­inska soldater i första hand. Välståndet har vuxit ständigt i Sverige medan Finland på grund av krig och skadestånd fått ett djupt hål i penningkistan. Genom dess umbäranden slöts dock Finlands folk samman. Nationsandan skapades.

Men trots olikheter brukar trender från Sverige landa i Finland. När det gäller debatter eller inslag i media om kristen tro i Finland har debattens vågor sällan varit höga. När det bränt till har det ofta handlat om Päivi Räsänens uttalanden om samkönade äktenskap som felaktigt kopplats ihop som kyrkans officiella åsikt fastän det varit hennes privata.

KYRKAN OCH KORSELDEN
Kyrkan har ofta stått i en korseld. En folkkyrka kommer alltid att göra det eftersom det finns rum för alla. Tro är något personligt och vi lever i en tid då det subjektiva betonas. Mitt i allt detta bör kyrkan ha sin linje och uppgiften är att skapa ramar för det goda och tolka den kristna traditionen i tiden till hjälp och stöd. Det kristna kärleksbudskapet skapar ramar för befrielse, tröst, respekt och jämlikhet implicerat i det vardagliga livet.

Ett nytt år är ett oskrivet blad. Men har ändå sin historia. Kyrkan går som en flod, en ström genom tiden, flyter sakta fram. Utmaningarna kommer att komma. Det är möjligt att trenden från Sverige landar. Vi är beredda, församlingens mångfacetterade verksamhet finns som grundläggande infrastruktur.

Just nu sitter vi likasom på en strand och ser mot horisonten. Molnen formas om. Solens strålar bryter igenom eller fördunklas. Horisonten lockar. Det nya intresserar. Vi tror på det bättre mitt ibland alla globala och lokala utmaningar.

Det finns inga patentlösningar, men dialog och öppenhet kan skapa goda mötesplatser och en god framtid. Kyrkan är delande och gemenskap.

BESÖK GUDSTJÄNSTER – UPPNÅ 0,5 PROMILLE
I början av år 2019 lanserade vår församling en ”kampanj” eller utmaning: Uppnå 0,5 promille! Hela projektet hann inte riktigt komma igång innan pandemin satte stopp för allmänna sammankomster.

Tanken var att man skulle utmana sig själv att besöka gudstjänsten 4–5 gånger på ett år. Då skulle man använda 0,5 promille av årets totala tid på gudstjänstgemenskap.

Längs med åren har det hänt en del med våra gudstjänster, ny musik, flexibla agendor, olika former av gudstjänster och förhoppningsvis har tilltalet blivit alltmer inkluderande med betoning på delande och inte delgivande.

Jag tror att vården av det kulturarv som gudstjänsterna utgör skulle må bra av större delaktighet och större interaktion. Ett av de första stegen är att delta. Vi skapar förändringen tillsammans.

Gudstjänst och mässa är delande och vila. Det är att söka sig inåt och reflektera över de stora riktlinjerna för livet. I en gudstjänst gör man det tillsammans. Gudstjänst är gemenskap och delande. Kravlöst och en stund av ro.

Det som en möjlighet. Kanske ett av årets oskrivna blad?

Anders Lindström
Kyrkoherde/kontraktsprost

____________________

Natten råder - men ljuset stiger

NOVEMBER - DECEMBER 2022

Den här advents- och jultiden kan vi på nytt erbjuda ett omfattande utbud av gudstjänster, andakter och konserter. Samtidigt är världen förändrad. Utmaningarna är stora i Europa och de sprider sig globalt som vågor på vattenytan. Vi fortsätter inte som om ingenting hänt. Hoten och utmaningarna finns med hela tiden. De skall inte få lamslå oss eller göra oss likgiltiga så att vi väljer att titta åt ett annat håll eller stoppa huvudet i busken.

NÄR SANNING BLIR LÖGN
Det är inte lätt att veta vad som är rätt att göra och när. När hot, våld och krig får fotfäste förvränger de möjligheterna till dialog och öppenhet. När lögnen och den förvrängande retoriken får fäste blir det lätt som en snöboll som rullar ner för en sluttning. Det går inte att få stopp på den och den växer i storlek och styrka och river med sig allt som kommer i dess väg, till sist med lavinens styrka.

Medmänsklighet och ett gott liv bygger på öppenhet och ärlighet. När dessa inte längre är grunden för besluten blir handlingarna därefter. Det som verkar vara ljus blir mörker. Tillvaron förvrängs. Man gör lögn till sanning. Man hotar och använder våld. Detta är långt den verklighet som vi fått erfara efter Rysslands anfallskrig mot Ukraina. Experter hävdar att det var något som var planerat från ryskt håll sedan länge. Få såg det komma och ingen gjorde något för att stoppa dess framfart.

UTMANINGAR INOM FÖRSVAR OCH ENERGI
Samverkan och dialog bygger på en gemensam grund. Man måste spela med samma regler. Det internationella samfundet har försökt skapa sådana regler, men förordningar och regler blir en verklig risk om man inte följer dem. Det måste vara större värden som styr våra syften. Värden som man bara i samförstånd och i samverkan kan förverkliga. Men fastän dessa värden är stora bör de kalibreras på ett personligt plan. Då kan resultat nås. Hela situationen är svår i Europa. Den stora strukturförändringen som äger rum inom försvaret och energitillgången påverkar varje medborgare. Frågorna kan inte vänta de måste hanteras.

”MEN NATTEN SKALL VIKA DÄR ÅNGEST NU RÅDER”
I profeten Jesajas bok, kapitel 8 och 9 kan vi läsa: ”Överallt råder nöd och mörker, en ångestens natt, töcken utan någon ljusning. Men natten skall vika där ångest nu råder... Det folk som vandrar i mörkret ser ett stort ljus, över dem som bor i mörkrets land strålar ljuset fram.”

Den här texten läses vid julbönerna. I år med största möjliga aktualitet. När man reflekterar över världsläget och den här texten samtidigt ser man hur viktigt det är att öva sig i rätta värderingar och vinnlägga sig om det goda. Det är från det lilla som det stora växer fram. Om riktningen är rätt från början är chansen att det landar rätt i slutet mycket större.

Den här advents- och jultiden skall vi inte sluta våra ögon eller glida ner i missmodets dy. Låt oss med öppenhet ta till oss kyrkoårets budskap till stöd och hjälp. Vi flyr inte verkligheten utan vi söker stöd och mod för den tid som är inne.

Jag hälsar dig varmt välkommen till församlingens tillfällen. Låt oss vandra tillsammans en stund. Må julens ljus ge oss det mod vi behöver i mörkrets tid.

”Ty ett barn har fötts, en son är oss given.... Detta är hans namn: Allvis härskare, Gudomlig hjälte, Evig fader, Fredsfurste.”

Anders Lindström
Kyrkoherde/kontraktsprost

____________________

Ljusets tid

JUNI - JULI 2022

Midsommartiden är ljusets tid. Höjdpunkten av tillväxt och framtidstro på våra breddgrader. Men i år seglar mörka moln över himlen i Europa och fördunklar demokrati och gott liv. Hoppet och samverkan hotas, vi lever i en bister verklighet.

Denna växling mellan mörker och ljus är en del av livet, men det räcker med de utmaningar och hotbilder livet självt för med sig. Vi behöver inte vilsegångna och illvilliga ledare som med hot och makt gör livet ännu svårare.

Det finns ingen lätt lösning. Inför midsommar tänker jag på Johannes döparen som uppmanade befolkningen i Palestina att vända om från felaktiga vägar och söka sig till sanning, ljus och Gud. Han var inte framgångsrik, men fick rollen att bereda väg för den verkliga befriaren - Jesus själv.

Tiden är mogen för högljudda protester och manifestationer där samverkan, dialog och fred lyfts upp. Att höja rösten för det goda i det stora och i det lilla. När vi möts och när vi ses. Att ha modet att ställa upp för det goda i protest mot det destruktiva, lite så där som Johannes döparen gjorde. Att inte gå undan, utan gå framåt för fred och framtidshopp. Ingen lätt väg, men finns det någon annan?

Välsignad midsommartid och sommar.

Anders Lindström
Kyrkoherde/Kontraktsprost

Vägen tillbaka

MAJ 2022

Det är många som undrar och med oro funderar över om det finns en väg tillbaka från Rysslands anfallskrig mot Ukraina. Hur skall man finna vägen till en bestående fred och vapenvila? Hur skall man förmå sig hantera krigets sviter i familjer och på det personliga planet. Kan man finna en väg tillbaka till ansvar, gemenskap och uppbyggnad? Det här skrivs i början av maj 2022. Vi måste finna en väg tillbaka. Vi önskar fred och tid av uppbyggnad och ett slut på kriget.

Kristen tro är fred, rättvisa och jämlikhet

Kristendomen är en tradition och tro som vinnlägger sig om fred, rättvisa och jämlikhet. Dess viktigaste verktyg är förlåtelsens kraft att förändra och hela. Men även det finaste och viktigaste kan förvrängas. Vi ser det i den ryskt-ortodoxa kyrkans ledning. Finns där en väg tillbaka till insikt, ödmjukhet och ånger?

Jag är inte naiv och tror att allt kan ändras genom ett trollslag. Vägen tillbaka är lång, krokig och fylld av utmaningar. Men vägen måste börja någonstans. På det personliga planet börjar allt med en självinsikt och vilja/förmåga att se sina brister och fel och be om förlåtelse. Vägen tillbaka är lång. Helandet av det brustna måste ha sin tid. Det är en process som genom sin dynamik gör oss mera insiktsfulla, ödmjuka och dialogbenägna till oss själva och till våra medmänskor. Genom förlåtelsen går vi till förändring. Ur det gamla kan det nya resa sig.

Nationernas väg till fred

På de stora plattformarna, vid nationernas och beslutsfattarnas gemensamma bord, startar vägen tillbaka med samma insikter. Också där sitter mänskor, därför är det av största vikt att varje mänska kalibrerar sina värderingar i ödmjukhet inför livet. Arbetet för fred och samverkan i den enkla vardagen kan bli ett viktigt stöd som behövs när freden skall stabiliseras och uppbyggnaden ske i Ukraina. Om vi som individer betonar vikten av dialog och gemenskap kommer det att bli en viktig signal i samhället som stöder och hjälper en framtid av fred och förståelse. Ett enat samverkande Europa i avtal med övriga länder är den motkraft som behövs mot krig och våld.

Det är med sorg i hjärtat jag från min egen plattform långt borta från krigshärdarna tänker på allt lidande och alla svårigheter. Det är lätt att bli lamslagen. Den gamla visdomen ”ingen kan göra allt men alla kan göra någonting” gör sig påmind. Därför går arbetet vidare här i konkret hjälp för dem som flytt Ukraina och i arbete för fred, samverkan och öppenhet i vårt eget samhälle. Allt börjar i det lilla. Må kärlekens, fredens och förlåtelsen kraft omsluta våra tankar i glädje över livet och i samverkan med mänskor omkring oss. Må de vackra orden bli ödmjuka handlingar av rättvisa och helande. Var vi än är och var vi än finns.

Som en del av detta arbete kan vi med glädje konstatera att kyrkorna och våra tillställningar igen är öppna efter pandemin. Där i dessa sammanhang går arbete vidare för fred, mod och hopp. Välkommen med för att dela gemenskapen. Du är viktig. Du behövs.

Med önskan om en välsignad och helande sommar.

Anders Lindström
Kyrkoherde/Kontraktsprost

Enade vi stå - splittrade vi falla

APRIL 2022

För två år sedan tog pandemin grepp om vårt samhälle. Påsken 2020 och 2021 firades med stängda kyrkor. Och när pandemins tillväxtkurvor började dala kom följande omvälvande händelse när Ryssland inledde sin offensiv mot Ukraina och kriget började. Chocken var stor. Oron spred sig. Flyktingströmmen tilltog och förstörelse, lidande och död bredde ut sig.

En balansgång för fred

Balansgången mellan att inte låta krigshärden eskalera och breda ut sig och att samtidigt tillgripa åtgärder som signalerar att anfallet inte på något sätt kan motiveras är svår. EU-länderna inkluderande Storbritannien, Norge, USA och Japan förenade sig snabbt i gemensamma åtgärder gällande bland annat ekonomiska restriktioner och olika understödspaket till Ukraina. Detta besvarades med hotfulla uttalanden från anfallarens sida som därmed visade sitt verkliga ansikte.

Flyktingströmmen kommer att tillta och flyende kommer också efter hand att öka i numerär i vårt land. Församlingen har beredskap att när detta sker bistå med förnödenheter och annan hjälp helt utifrån det behov som uppstår. Hjälpen kommer att kunna kanaliseras via vår diakoni, Fynda och våra matbanker.

Konflikter uppstår inte av sig själv. Därför är det av största vikt att arbetet för medmänsklighet, samverkan, förståelse och demokrati ständigt fortsätter som en del av individens och samhällets utveckling. De inre värderingarna är de som styr de yttre handlingarna. Därför är det viktigt att kalibrera värderingarna och i dialog förkovra dem. Här har kyrkan och församlingarna en samhällsbyggande funktion.

Kyrkorna och kriget

Kriget i Ukraina har visat hur den rysk-ortodoxa kyrkan agerat i frågan. De uttalande patriarken Kirill gjort, genom att välsigna kriget och utpeka Nato, västvärlden och patriarken Bartolomeus i Konstantinopel som skyldiga, visar på en omdömeslöshet som inget har med kristen tro att göra. Till saken hör att påven Fransiscus i tydliga ordalag fördömt kriget och vädjat för fred. Samma inställning har de lutherska kyrkorna intagit.

Det blir påsk

Det känns tungt att i en ledare inför påsk uppta detta tunga tema. Påsken är livets högtid. Vi firar livets seger över döden och att kärleken skall övervinna hatet. Påsken med sitt budskap ger en god inre styrka för hoppet, freden och medmänskligheten.

NT:s berättelser om påskens händelser visar hur lärjungarnas gemenskap splittrades. De flydde undan i rädsla och osäkerhet när Jesus fängslades och dödades. Den splittrade skaran förenades dock åter. Påskens under återskapade gemenskapen.

Ödmjukhet ger medmänsklighet

Utifrån världsläget och påskens kärnbudskap ser jag en dimension som är viktig för alla alltid. En ödmjukhet inför livet och livets gåva ger oss perspektiv för vår stund på jorden. Påskens budskap lyfter våra blickar från självupptagenheten och de egna svårigheterna till något större och fullkomligare - till kärlekens och befrielsens källa, Gud själv. Detta ger perspektiv för det egna livet och allvaret i att rätt förvalta jord, natur och relationer.

Enade vi stå – splittrade vi falla. Detta erfor lärjungarna och detta får vi arbeta för i det lilla och i det stora. Dialog, samverkan och gemenskap är fortfarande viktiga honnörsord i det framtida samhällsbygget.

En välsignad påsktid och god vår. Välkommen med till påskens gemenskap i våra kyrkor.

Anders Lindström
Kyrkoherde/Kontraktsprost

____________________

Hjälpbehov

MARS 2022

Behovet av hjälp för Ukrainas folk ökar dagligen, samtidigt tilltar också flyktingströmmarna från landet. De har redan nått oss i Finland.

Raseborgs stad har förberett detta genom att hänvisa bostäder för dem som flyr kriget. När detta sker har församlingen beredskap att bistå med förnödenheter och annan hjälp utifrån det behov som uppstår. Hjälpen kanaliseras främst via FyndaÖppna länk i ny flik och matbanken i Ekenäs och Tenala. Närmare uppgifter om detta fås via denna länkÖppna länk i ny flik.

I våra kyrkor finns korgar framsatta för extra kollekter till nödhjälp för ukrainska familjer via Kyrkans utlandshjälpÖppna länk i ny flik som samarbetar med andra organisationer på ort och ställe i Ukrainas närhet. Genom ekonomiska bidrag kan dessa organisationer skaffa det som behövs och distribuera på bästa sätt. Stödet för detta arbete sker genom inbetalningar till Kyrkans utlandshjälp.

Flera av vårens kyrkokonserter skänker också intäkterna till Ukrainas folk.

I bön om fred och försoning önskar jag dig en fastetid omsluten av kärlek.

"Gud, gör mig till ett redskap för din fred."

Anders Lindström
Kyrkoherde/ kontraktsprost

Det ljusnar

FEBRUARI 2022

Pandemirestriktionerna håller på att upphävas. Bra så. En lättnad. Försiktighet och eftertanke är ändå alltid bra. Det ljusnar, men ändå mörknar det över Östeuropa. Mörka moln av hot, krig och förstörelse. Aldrig mera sades det efter andra världskriget. Aldrig flera krig. Man måste kunna komma överens. Idag är läget ovisst och osäkert. Ingen vinner i ett krig.

Vi går mot fastetiden 2022. Veckor av eftertanke inför livets stora frågor. Temata som manar till självrannsakan och sökande efter verkliga och djupa värden i livet. En tid för samverkan och sökande av enighet och fred. Fastetiden manar till vilja av samförstånd och fred. Just nu ter sig dessa temata extra viktiga. Enighet, förståelse och fred föds genom öppenhet och arbete för det goda. Till det manar oss fastetidens söndagar. I det lilla och i det stora.

Det ljusnar, må ljuset från Gud ge oss mod och frimodighet att göra det goda.

Gud, låt oss besinna din befriande kärlek och gör oss till redskap för fred, samverkan och medmänsklighet - var vi än är, vart vi än är på väg.

Anders Lindström
kyrkoherde, kontraktsprost 

Nådens år trots allt

JANUARI 2022

Ett nytt år är inne men pandemins grepp är fortfarande påtagligt i vårt samhälle. Det betyder restriktioner och inskränkningar i vår verksamhet. Stora samlingar är inte tillåtna men gudstjänsterna hålls i mindre grupper (max 30) och de kyrkliga förrättningarna kan genomföras med beaktande av restriktionerna.

Trots allt går vi mot ljusare tider. Dagarna blir längre dag för dag. Vi vill från församlingens sida erbjuda hjälp och stöd under denna tid. Tag gärna kontakt med våra medarbetare.

”Men natten skall vika där ångest nu råder.” Så inleds texten i Jesaja 9 som sedan övergår i det mera kända från julen ”Det folk som vandrar i mörkret ser ett stort ljus...”. Det är vårt hopp enligt Guds löfte att natten skall vika, gryningen komma och solen stiga och ge energi och kraft för samverkan och förvaltande av liv och skapelse.

Styrka och kraft i denna tid.

Anders Lindström
kyrkoherde, kontraktsprost 

_____________________________

Eftertankens hoppfulla ljus

DECEMBER 2021

Jag vill inte. Med dessa ord kan man beskriva förhållningssättet till pandemin. Ingen vill. Alla vill att den skall gå över. Vi är dock alla i samma båt. Sammanlänkade av rörelsefrihet och globalisering. De goda möjligheterna till rörelse och upplevelser var något vi värnade, men som samtidigt möjliggjorde spridning och pandemi. Det blev som ingen ville.

Vi har levt med detta sedan vintern 2020. Samhällslivet och människorna har fått anpassa sig. För ett år sedan skrev jag i ledaren att hoppet stod till vaccinet. De första hade vaccinerats i Finland just då. Vem anade att vi skulle få flera sprutor. För min del tre inom ett år. Utan vaccin skulle världen se annorlunda ut. Utan solidarisk vilja bland de vuxna att ta vaccinet skulle läget vara helt annorlunda och katastrofartat.  Detta är underbyggt av rapportering från myndigheternas sida. I samverkan har länderna globalt kunnat bekämpa virusets framfart och finna medicinska lösningar.

När något främmande blir verklighet i vår egen värld framkallar det oro och frågor. Kunskapen om coronaviruset var ringa i början av dess spridning, men genom studier och insamlade fakta sammanställdes en bild av spridningen och virusets farlighet. Ingen visste men alla ville veta. Därför skapades också en grogrund för spekulation och konspirationsteori.

Att kommunicera restriktioner och beslut om hälsofrämjande åtgärder i en situation som är präglad av osäkerhet är inte lätt. Begränsningar och restriktioner är en sak, men att motivera dem är mera utmanande. I kampen mot viruset har stort ansvar lagts på den enskilde. Rekommendationer från myndigheterna är inga krav. De vetenskapligt underbyggda statistiska motiveringarna till rekommendationerna är därför väsentliga när det gäller att kommunicera vikten för var och en att följa dem. Den allmänna debatten i press och sociala media visar dock hur svår denna uppgift fortfarande är.

Jag är trots allt optimist. Jag vill tro på en ljusare framtid.  Men när pandemin släpper återgår vi inte till det gamla. Vi går till ett annorlunda samhälle. Den här tiden har lärt oss mycket. Ingenting är självklart. Vi har varit tvungna att omprioritera i livet. Sårbarheten kan i bästa fall skapa eftertanke som är både bra för miljö och människa.

Hybridliv och hopp

Ur min horisont som kyrkoherde har det varit en ständig balansgång, ett hybridliv som strävat till bästa möjliga hjälp och glädje för så många som möjligt. Det har varit tungt att stänga kyrkdörren för gudstjänster och sammankomster och att fatta beslut om inhiberade tillfällen. Men mitt i allt det svåra har det funnits ljusglimtar och sann gemenskap i små sammanhang och via digitala hjälpmedel. De yttre formerna har definitivt förändrats. Samtidigt har jag också upptäckt att det kristna kärleksbudskapet är storslaget nog att finna nya uttryckssammanhang. Budskapet har burit förbi form och hybrid.

I tider som är tunga känns det hoppfullt att medvetandegöra löftet från kärlekens Gud att vi är burna i allt och genom allt av en Gud som delar, helar och bär.

Och inför årets dagar, låt oss göra 2022 till att bli samverkans, dialogens och det förnyade hoppets år.

Anders Lindström
Kyrkoherde/kontraktsprost

Tag kontakt

Kyrkoherde/Kontraktsprost
Ekenäsnejdens svenska församling
Larssonsvägen 1
10600 Ekenäs