Artikeln är skriven av kyrkoherde Anders Lindström.

 

Att förstå ett sammanhang
Det är inte lätt att skriva teologi. Eller om teologi. Att hantera djupa frågor med svåra ord och begrepp kan lätt bli obegripligt och förenkling är inte heller någon gångbar metod. Att rada upp citat efter varandra är ej heller en framkomlig väg.
Ett citat eller skrivet ord är sällan allmängiltigt i sig själv. Sammanhanget förklarar innebörden. ” Även du min Brutus” är obegripligt om man inte förstår sammanhanget, ett citat som handlar om ett svek och bedrägeri. Den som vet, nickar igenkännande och den som inte vet tappar tråden och meningen.

Reformationen 500 år
När man citerar Bibeln kan det gå på samma sätt. Citatet kan föra vilse om sammanhanget är dolt i dunkel. Om de citerade orden för en på villovägar är det ingen mening med citatet. Denna upptakt om förståelsen av ord och begrepp skall föra oss fram till Martin Luther. Vi firar detta år reformationens 500 års jubileum. Går vi 500 år tillbaka i tiden såg världen väldigt annorlunda ut. De ord som Martin Luther skrev eller de teser han spikade upp var skrivna för sammanhanget då. Det äger dock sin riktighet att vissa ord och texter lever längre. Ofta är orsaken den att de på något sätt fortsätter att påverka sin samtid. Martin Luthers tankar och texter kom att påverka stora delar av det västerländska samhället. Vi talar ju idag om det lutherska arvet och avser då kanske i första hand arbetsamhet, flit, plikt och omsorg. Det är inget dåligt arv.

Luthers stora fråga: ”Hur finna en nådig Gud?”
Martin Luther skrev mycket. Han var produktiv och ordrik i tal och skrift. Luthers ursprungsfråga var: ”Hur finna en nådig Gud?”. Åter en gång har vi ett citat. Dessa fem ord inrymmer i sig en lång och besvärlig kamp. De inrymmer Luthers sökande efter nåd och en djup existentiell önskan att räcka till för Gud. Hur Luther än vände och vred på sitt liv som munk, mer eller mindre asketisk, hur han än försökte kom han inte till rätta med frågan. Han sökte en nådig Gud men orden och bönerna slungades tillbaka på honom själv. Med stor kraft och iver opponerade han sig mot (den katolska) kyrkans avlatshandel genom vilken man med pengar kunde köpa sig syndernas förlåtelse och bättre plats bland de heliga. Man kan förstå att Luthers kamp var verklig, det gällde hans liv och hans framtid. Luthers fråga var inte i första hand av filosofisk karaktär. Det var en fråga om livet och livets mening. I sin kamp kom sedan Luther fram till att det är endast Gud som kan frälsa, befria och rädda. Människans strävan att vinna ”Guds gunst” är bara fåfänglig och till intet gagn. Det är endast Gud som kan frälsa genom Jesus Kristus. Och nu är vi tillbaka i citaten. Det låter så enkelt. Den enkla frågan fick ett enkelt svar, men det handlar inte om filosofi utan om att vinna sitt liv och finna vem man själv är.

Det handlar om förlåtelse
Den gamla frågan ” Hur finna en nådig Gud?” kan verka irrelevant i vår tid, men ser man i vilket sammanhang den uppkom kan vi märka att människan för samma kamp som Luther förde. Det handlar om längtan att räcka till, att finna mening med livet och att ta vara på livets gåva. Vi formulerar frågan idag på ett annorlunda sätt, men samma kamp och vånda finns där längst inne.
På Luthers tid var det många som struntade i frågan och på den punkten har det inte ändrat. Det som ledde till Luthers genombrott var en stor livskris. Men det behöver inte alltid vara en stor livskris som öppnar upp för oss att fundera på livets djup och mening. Livets vägskäl och utveckling för oss ibland fram till platser och stunder då dessa frågor framstår som viktiga och väsentliga. Vi kan inte gå förbi dem, vi måste genom dem. Så var det också för Luther. Frågan om en nådig Gud handlade om livet och dess mening och djup. Att inte går förbi utan igenom.

Guds nåd och förlåtelse är inte beroende av vår bekännelse, vårt mindervärde eller vår förträfflighet
Man kan fundera över vilket vårt lutherska arv är. Som jag redan nämnde förknippas det med arbete, flit och möda. En annan aspekt är talet om synden. I våra högmässor utgör syndabekännelsen enligt den godkända handboken en inte alldeles oväsentlig del. Orden ” Jag fattig syndig människa” förknippar vi ofta med det mörka förtryckande arvet. I våra mässor i Ekenäsnejden har vi valt att använda orden Bön om befrielse i stället för syndabekännelse. Och det handlar inte bara om ord utan också om innehåll. I sann luthersk anda vill vi be om befrielse och räddning på alla punkter. Guds nåd och förlåtelse är inte beroende av vår bekännelse eller vårt mindervärde. Befrielsen finns där given för den som vill ta emot den. Hur mycket vi än ser vår egen skröplighet, hur mycket vi än beklagar oss kan vi inte vinna nåd och barmhärtighet. Och hur förträffliga vi än vill göra oss behöver vi befrielse och helande.
Befrielsen ges till var och en som vill ta emot, ja till och med så, att befrielsen finns redan hos oss men den aktualiseras i våra sinnen när vi längtar efter den, vet varför vi behöver den och tar emot den. Det är inte genom botgörande ord och haranger vi vinner nåden. Förlåtelsen ges oss för att vi skall kunna leva ett befriat liv med sund ödmjukhet inför livets gåva. Det handlar om att förvalta sitt liv på bästa möjliga sätt. Insikten om våra misslyckanden, fel och brister leder oss aldrig vidare om vi inte låter dem befrias. Den stora gåtan för Luther var att han fram till stunden för sin stora insikt hela tiden med flit och uppmärksamhet försökt leva enligt bud och ordning, bättre och hårdare än mången annan, ändå fann han inte frid och befrielse.

Genombrottet
När Luther upptäckte att vägen till frälsning inte gick genom de egna gärningarna utan genom tron på Guds gåva, då stillnade den inre stormen för honom. Oron försvann och hoppet återvände. Då fick det goda och sanna livet tona fram i ljus och värme. Luther gör en knivskarp skillnad mellan att förtjäna frälsning och att göra goda gärningar. Frälsningen kan ingen förtjäna, den är en gåva. Att leva ett liv i kärlek och omsorg rätt och öppet är en följd av denna frälsning.
Man kan vara förkrossad på olika sätt. Luther var förkrossad för att hans uppriktiga ansträngning att finna en nådig Gud inte bar frukt. För en annan är svåra misslyckanden och fel de tunga bördor man inte själv klarar av att bära men som frälsningen och förlåtelsen kan lyfta av och ge hopp för den fortsatta vandringen. För någon annan är det oförmågan att orka förlåta som tynger det dagliga livet.

Orden är inte magiska
Men likväl är det också så, som många sagt till mig, att man inte känner sig speciellt syndig och att syndabekännelsens ord känns påklistrade och oäkta. Jag tror att samma ord kan ha olika betydelse för olika människor. Vi skall inte falla i den fällan av vi tror att orden i sig är magiska. Det handlar om vår inställning. På samma linje är Luther. Det finns ingen så dålig och ingen så fullkomlig att vi inte skulle behöva förlåtelsens dimension i vårt liv. Samma sak gäller ödmjukheten till livets gåva. Om livet är en gåva skall den förvaltas i eget liv och för andra och för framtiden.

Att kunna förlåta är en stor gåva. Den befriar oss från bundenheten till det destruktiva, befriar oss från mörka plågande tankar. Att förlåta är att avstå från hämnd, vedergällning. Att ge förlåtelse startar en befrielseprocess som gör oss fria från hämnd och hat. Att be om förlåtelse öppnar vägarna till inre rannsakan och helande och förändring. Orden ”Fader förlåt dem, de vet inte vad de gjort” klingar stora och mäktiga under den mörka himlen. Samtidigt visar orden på den kraft som förlåtelsen är, den fördriver det onda, befriar alla till ett sant liv i ödmjukhet och ärlighet. Förlåtelsens kraft kommer från den sanna kärlekens källa, från Gud själv. Förlåtelsen höjer sig över det mänskligt bräckligt samtidigt som den ger oss ny livsglädje och nytt livsmod. Förlåtelsen blir ett möte som förvandlar oss, ger oss livet tillbaka och insikten om att handskas varsamt med livet i sanning och ärlighet. Att kunna ge förlåtelse är en gåva från Gud, att kunna ta emot förlåtelse är en Guds gåva.

Nya ord - förnyad förståelse
Jag tror att orden gärna får vara tydliga för att förmedla det innersta budskapet. Luther befriade Guds ord till att förstås på vanligt språk. När han satte i gång den processen tog den inte slut med den första tyska översättningen av bibeln utan det arbetet fortsätter. Budskapet måste få nya ord, nya bilder så att inte kärnan försvinner.
Att finna en nådig Gud är relevant till sitt innersta budskap. Befrielsen och förlåtelsen är en samfälld dynamisk kraft som kan fördriva det destruktiva och skänka ro i livet och en sund ödmjukhet att ta vara på livets gåva under hela livets gång och hur än vår livssituation må vända.
Jubileumsårets tema är nåd. I det ordet inryms förlåtelsen som en dynamisk befriande kraft för vardagens liv och vardagens beslut.