Allsmäktige Gud. Vi kommer inför dig och ber för offren i terrordådet i Paris och för deras anhöriga. Stöd och trösta dem och oss alla, som inför det som hänt, frågar oss varför det måste hända. Hat och ondska föder ångest och otrygghet. Det reser murar mellan människor. Ge oss din frid, som övergår allt förstånd, så att världen skulle vara en bättre plats att bo på för oss alla. Låt oss alla vara fredsbevarare, var och en på sin plats och se Guds avbild i varje medmänniska. ”Låt dig inte besegras av det onda, utan besegra det onda med det goda.” (Rom 12:21)

 

Biskop Björn Vikströms inlägg på Facebook 14.11.2015:

Terrordåden i Paris påminner oss igen en gång om hur sårbar vår värld är mot dem som vill skrida skräck. Det är så oändligt mycket lättare att förstöra än att bygga upp fred och försoning. Fanatismens makt över människor är skrämmande, oberoende av vilken ideologi som ligger bakom (ännu är ju inte de skyldiga identifierade, även om gissningarna på basen av ögonvittnesskildringar och tidigare liknande aktioner oundvikligen riktas mot någon islamistisk terrororganisation).

Samtidigt är händelserna ett uttryck för att följderna av krigen och orättvisorna i världen inte längre kan hållas utanför Europas gränser. Det blir allt svårare att begränsa konflikterna till vissa geografiska områden.

Terrordåden kommer oundvikligen att ge ny fart åt diskussionen i vilken mån västvärlden skall involvera sig militärt i konflikterna i Syrien och Irak - eller tvärtom dra sig ur helt och hållet, och lämna parterna åt sig själva. Personligen tycker jag att omvärlden borde sätta en starkare press på arabstaterna att tydligt välja sida mot krig och extremism, och även skrida till konkreta åtgärder för att få slut på kriget. Att bara försöka vänta att konflikten skall ta slut av sig själv är inget acceptabelt alternativ.

Det finns starka krafter både bland muslimer och här i Europa som vill driva fram en splittring och bygga murar mellan "den kristna västvärlden" och "den muslimska Mellanöstern" - paradoxalt nog samtidigt som den här gränsen mellan olika kultursfärer blir allt svårare att upprätthålla. Europa är dels långt sekulariserat, och dels är den muslimska närvaron i Europa redan stark. Dessutom har Mellanöstern sedan 2000 år varit hem för de äldsta kristna kyrkorna, för att inte tala om den judiska närvaron där både i historien och i dag. Den svartvita generalisering och absolutifiering av kulturella identiteter och kulturella motsättningar, som fanatism nästan alltid bygger på, bör ifrågasättas och kritiseras: den är en verklighetsfrämmande propagandistisk illusion.

Det är oundvikligt att terrordåden kommer att leda till större vaksamhet vid gränser och vid övervakningen av potentiella extrema element - allt annat skulle vara dumt och naivt. Men vad kan vi göra som kyrka, kristna och som alldeles vanliga medborgare i Finland? För det första be för offren och deras anhöriga, för det andra fördöma våld i alla dess former och i synnerhet urskiljningslöst dödande av oskyldiga civila, för det tredje motverka generaliseringar typ "islam leder oundvikligen till våld", för det fjärde göra vad vi kan för att de muslimer som tidigare eller på senare tid anlänt till vårt land skall känna sig accepterade som de unika individer de är, utan att stämplas på basen av kriminella extremisters agerande.

(14.11.2015)

__________